Efter solsken kommer regn. Det är sedan gammalt. Den avslutande linjeetappen blev inte vad vi hade hoppats på. Det var kallt, bara tre plusgrader vid start och vi alla mindes det misärväder vi hade förra året med minusgrader, hård blåst och snö.

Den avslutande etappen är 120km lång och körs på en varvbana. Vi hade siktet på framgång och hade en bra plan för att få med Gustav Magnusson i en utbrytning. Kapaciteten och formen fanns där och vi hade möjlighet att avancera, framförallt i ungdomstävlingen.
Starten går och man märker direkt att det är mycket stök i klungan och vi studsar till varje gång som radion skriker ”tecknikal” eller ”styrtsen”

Varvet är, om möjligt, ännu plattare än fredagens etapp och med kanske 130 höjdmeter på 120km så var det inte i backarna man skulle göra skillnad.
Den enda faktorn som kunde påverka var vinden och där var det inte någon rejäl vind heller och den som fanns blåste med där vi ville ha kantvind.. Så vi var utlämnade till lagens vilja att skapa och vi var ett av de som ville skapa.

Efter ett drygt varv ropar det till på Radio Tour, ”Teknikal Svealand rider 92”. Gustav har framhjulspunka. Det blir att ta ytterfil på karavanen då vi sitter som bil nummer 19 idag. Snabbt hjulbyte och Gustav är i väg innan sist bilen i karavanen har passerat. Ser bra ut.

Tyvärr är det en helt extra lång karavan idag, något som är rätt vanligt i juniorklassen, så Mange sliter med att få hjälp och han kommer ner till vår bil igen och vi gör ett en liten paus men honom bakom bilen och efter det klättrar han snyggt upp bilarna och sätter sig bra placerad i klungan.
Strax därefter ropar det till i Radio Tour igen, ”Sturtsen” och ytterligare en krasch. Laget som sitter väl samlade blir alla inblandade i vurpan och det är ettfullständigt kaos. Bilar, ledare, sjukvårdare och cyklister i en salig röra.
Alfred klarar sig bäst och kommer iväg snabbt och sätter sig till sist i klungan som är rätt decimerad. Kanske ett 70-tal kvar nu. Oliver och Linus tappar klungan hamnar i en andragrupp som blir avplockad och Gustav & Hugo ligger kvar och har ont att det går inte att fortsätta.
Lastar cyklar och cyklister i bilen , jagar ikapp karavanen igen. Vad kan man göra. Vi tappar fyra av de fem vi hade kvar i tävlingen i kraschen. Oflyt, cykel, stolpe in, stolpe ut. Men nu är det fullt fokus på att få Alfred i mål och han sitter bra till i klungan inför spurten. Det är en teknisk avslutning med smala vägar och ett gäng 90-gradare på vägen in. Då det är en dag med mycket strul så smäller det så klart inom de sista tre kilometrarna. Alfred klarar sig men tappar positioner men sämst gick det för Linus Larsson som gick ner rätt hårt men verkade vara på benen igen när vi passerade.
Alfred kommer in ungefär mitt i klungan på en 32a plats Vi andas ut och börjar samla ihop oss efter en riktig kaosdag.

Det blev verkligen en dag med många utmaningar där ungdomarna återigen visar att dom är ett lag och stöttar varandra i med- och motgång. För idag var ingen bra dag. Men de måste finnas de med. Erfarenhet bygger man alltid. Efter två helger med två UCI-etapplopp har vi verkligen offrat oss för varandra och visat att Svenska cyklister är otroligt bra. Vi sätter dem i sammanhang, bland andra hårt satsande cyklister och lag. Klubblag och landslag. Utvecklingslag till de största lagen. Vi lär oss hela tiden och resan har precis börjat. Nu bygger vi vidare och ser fram emot många fler resor med våra ungdomar under säsongen. Tack alla som gör denna resa möjlig!